Känslor och tankar från en mamma
I nästan nio månader vantade jag på dig, undrade vem du var, hur du såg och, vems näsa, ögon osv skulle du få. Tankar som tex hur kommer jag bli som mamma, kommer jag klara detta, kommer jag älska dig tillräkligt och kommer jag kunna vara en bra mamma för dig, dessa tankar far runt i huvudet. En dag kom du, så liten så oskyldig kom du till denna värld, till mig och du var bara vår. Har jag inte trott på kärlek vid första ögonkastet innan så gör jag det nu, för från den stunden du låg på mitt bröst och tittade upp på mig med dina stora fina ögon från den stunden har jag älskat dig av hela mitt hjärta, älskat dig så det nästan gör ont.
Och så kommer då vardagen...det blir inte som man tänkt sig, det blir bättre, nätterna blir långa och dagarna korta eller är det tvärtom, man tappar liksom uppfattningen om tillvaron runtomkring, allt som exiterar allt jag fokuserar på är dig. Mina egna känslor hamnar nästan i skym undan, jag vet ibland inte om jag är ledsen eller glad så trött är man ibland. Men en dag när man är som mest trött och nästan bara känner för att ge upp ja då ler du mot mig, vilken känsla, ska jag gråta eller skratta...kan inte beskriva men en bättre känsla finns inte.
Livet har fått en annan mening nu, saker man prioriterat förr känns mindre viktigt nu och sånt som känts oviktigt blir helt plötsligt viktiga, konstigt det där.
Ibland känns det bara otroligt jobbigt, sömnen lyser med sin frånvaro, man känner sig arg ledsen och som ingen förstår en, men sammtidigt finns känslan av otrolig lycka innom en också. Att bli mamma är det bästa som hänt mig och hur det än blir i livet eller hur nere jag känner mig så finns du och du är det viktigaste i mitt liv, utan dig kan jag inte leva. Min kärlek för dig går inte att uttrycka i ord.
Benjamin, mamma älskar dig!!!
Och så kommer då vardagen...det blir inte som man tänkt sig, det blir bättre, nätterna blir långa och dagarna korta eller är det tvärtom, man tappar liksom uppfattningen om tillvaron runtomkring, allt som exiterar allt jag fokuserar på är dig. Mina egna känslor hamnar nästan i skym undan, jag vet ibland inte om jag är ledsen eller glad så trött är man ibland. Men en dag när man är som mest trött och nästan bara känner för att ge upp ja då ler du mot mig, vilken känsla, ska jag gråta eller skratta...kan inte beskriva men en bättre känsla finns inte.
Livet har fått en annan mening nu, saker man prioriterat förr känns mindre viktigt nu och sånt som känts oviktigt blir helt plötsligt viktiga, konstigt det där.
Ibland känns det bara otroligt jobbigt, sömnen lyser med sin frånvaro, man känner sig arg ledsen och som ingen förstår en, men sammtidigt finns känslan av otrolig lycka innom en också. Att bli mamma är det bästa som hänt mig och hur det än blir i livet eller hur nere jag känner mig så finns du och du är det viktigaste i mitt liv, utan dig kan jag inte leva. Min kärlek för dig går inte att uttrycka i ord.
Benjamin, mamma älskar dig!!!
Kommentarer
Trackback
